2015 > 04

I fredags tog vi pick och pack (packning så det räcker och blir över - med en barnvagn så krävs också en takbox för övrig packning!!) och åkte ned till Gislaved för att jag skulle vara med på en kursdag (lördag) där vi skulle gå igenom vad Hinni tränat på under veckan på Judit och Ui. Jag fick med mig en hel hög; Jonna, mamma, Walter och Ida ville åka med på denna lilla minisemester. Nere i Gislaved mötte vi upp Elin och Martina, som också haft sina hästar Yra och Solon på träning under veckan. Vi hade tillsammans hyrt en stuga på Isaberg i Hestra, någon kvarts resväg från Hinni. Det blev två dagar med mycket prat och mycket skratt som jag verkligen hoppas att vi kommer att göra om igen. 

Som nämnt i inlägget om Judit nedan var även Ui med på denna träningsvecka. Ui är också 4 år och jag har ridit på honom till och från under ett par månader nu i vår. Han är inte så långt kommen som Judit, men vi har tragglat på grunden i ridningen. Jag har inte alls förstått hur jag ska fortsätta mitt arbete med honom, med de andra hästarna som jag har ridit in har det fallit sig så naturligt (Tolli, ismoli mfl) men Ui har känts lite bekväm samt okänslig, fast å andra sidan har jag fått känslan av att han inte alls är sådan. Hinni gav honom efter veckan beskrivningen "tveksam och skeptisk", vilket faktiskt passar ganska bra. Egentligen är han nog ganska känslig men han låser in sig i sig själv och blir spänd när han ombes göra någonting. Jag fick under gårdagen hjälp med att "öppna upp honom" och göra honom mer. mottaglig för mina hjälper så nu har jag mycket mer koll på hur jag ska träna honom. Sista passet kändes faktiskt ok, han blev mer avslappnad och samarbetsvillig. Det är inte alltid lätt att vara ung och orutinerad men jag tycker om honom ändå <3
 

Planen med Ui just nu är att träna honom till en ok ridbar häst i samtliga gångarter och kanske på sikt sälja honom - om jag klarar det vill säga. Han betyder mycket för mig och har gjort sedan han föddes, men man kan inte spara på allt. Det kommer absolut att bli en trevlig och rolig ridhäst, det är jag övertygad om, men bara för att han är fin och vacker kanske han inte är ridhästen just för mig och mina mål. 

 

Läs hela inlägget »

Vi har ju nu tagit ett gäng islandshästföl genom åren och man har fått se så många olika, men också lika, kombinationer mellan sto och hingst som har givit så många olika sorters avkommor. Ingen är den andra helt lik, men alla våra har varit fantastiska på sitt sätt. Några blev perfekta hobbyhästar medan andra är lovande tävlingshästar. Vi brukar försöka vara noggranna med vilka hingstar vi väljer till våra ston för att det ska bli så rätt med avkomman som möjligt, även om målet inte har varit att få flotta tävlingshästar utan roliga ridhästar med bra lynne. Visst har både jag och mamma drömt om att någon av alla de där avkommorna ska "sticka ut i mängden" och bli något extra, drömma kan man ju alltid.

Vi skickade vårt fd avelssto Ylfa från Kobonäs till Kraftur fra Bringu för ca 5 år sedan mest för att ett annat sto ändå skulle dit och det var smidigt med samma hingst och hingsthållare det året tyckte vi.   Ylfa är ju ganska liten så efteråt kanske vi ångrade det lite då Kraftur också är så liten, och jag vet inte om övriga egenskaper stämde överens sådär super som vi brukar vilja att det ska göra när vi betäcker våra ston - men Kraftur är ju lätt att lockas av så han fick det bli! Ylfa är ju en jättefin ridhäst med bra elasticitet i ridningen, men kanske inte direkt någon tävlingshäst på högre nivå då gångarterna är medelgoda.
 

Ett år senare föddes Judit, en söt liten fölunge som genast blev ganska bortskämd då alla tyckte hon var så söt. Inte alls svårsåld tänkte jag och mamma, hon är ju så söt med sin stora stjärn och nästan vita man. Vi trodde inte särskilt mycket på henne eftersom vi hade så många andra "känsligare" hästar i hagen. Jag tror vi började annonsera ut henne som 2-åring, dock väldigt många svar på henne men när det väl kom till kritan så ångrade vi oss lite och ville kanske inte sälja henne - det är ju alltid bra att rida in först kom vi på. När jag blev gravid bestämde vi ändå oss för att sälja massa hästar, Judit lades ut på annons igen tillsammans med några andra av våra då 3 och 2-åringar, men till slut var de andra sålda men inte hon.
 

Judit reds in som 3,5 åring hos Åsa Rott. "Snäll familjehäst som ska säljas så småningom" sa vi till Åsa. Eftersom jag var höggravid hade Jonna förberett henne för inridningen, Jonna sa att hon var känslig men jag tyckte ändå att hon passade in under den kategorin som vi redan hade placerat henne i. Åsa fick upp ögonen för henne och började övertyga oss om att hon ändå kanske skulle kunna vara ett ämne att visa/bedömma. Efter att Åsa och därefter Jonna hade ridit Judit i ca 5 v i höstas fick hon en lång vila. I februari i år, Judit är 4 år, började jag rida henne igen och de sista fyra veckorna har även Jonna ridit henne några gånger i veckan (vilken tur jag har som har Jonna när livet är lite småbarnstajt.....!!) Jonna och jag tänker lika med våra unghästar, en pigg häst får aldrig bromsas (en svår uppgift om man inte riktigt litar på hästen) och Judit är så känslig på sätet och kroppsvikten att det bara har varit att tuta och köra framåt för hon lyder alltid när man vill stanna.
 

Vi bestämde att hon skulle på träning hos Hinni, så i måndags lämnade vi henne och Ui (läs mer om Uis träning denna veckan i ett eget inlägg) där för en veckas träning med en avslutande kursdag igår. Hinni red hästarna måndag till fredag och jag red dem två pass för honom igår, lördag. På fredagskvällen var det en clinic som Hinni höll där han och Addi red totalt 6 av de dryga 30 hästar som de tränat under veckan. Judit var en av de 6 hästarna och när Hinni red runt henne där tror jag att vi började förstå vilken fin häst vi faktiskt har lyckan att ha fått! Lilla lilla Judit, med en energi som en bomb och faktiskt fina och lovande rörelser!
Bara riden 3-4 månader...
 

Under de två pass som jag red henne under gårdagen hade jag full koncentration på att lära mig att teama henne. För mig är hennes kropp som en enda stor instrumentpanel med ca 1000 små knappar. Om jag lär mig att trycka på exakt rätt knapp vid rätt tillfälle kommer hon att ställa upp till 100 procent för mig. Alltid pigg och framåt, alltid positiv. De lovord som Hinni har gett om henne känns sååå kul, MEN allt kan hända och jag tar inget för givet. Om gångarterna forsätter att utvecklas på rätt sätt kommer hon bli en riktigt rolig ridhäst för mig. Under ett moment i tölten igår blev jag nästan gråtfärdig, hur kan en sådan ung och så oerfaren häst förstå och göra så rätt på så kort tid?
 

Just nu är hon den hästen som jag alltid drömt om att få rida runt på när jag vill, och jag behövde inte ens leta efter henne? Vad hände? Jag är så glad och lycklig för dessa dagar som hon har varit hos Hinni - jag hoppas (och vet!) att han hjälper mig att fortsätta utveckla henne!
 

Kanske är Judit det där extra som jag och mamma drömt om att få någon gång ur vår avel? Gången då vi faktiskt inte tänkte till när vi skickade ett sto till en hingst....Avel är inte lätt :P

9190
Läs hela inlägget »

På träningsveckan som var hos Hinni så var både våran Ui från Rössberga och hans mamma Yra från Ullstorp med. Yra ägs av Elin Henriksson och vi fick ju äran att låna henne ett par år för att ta ett föl på henne. Det är ett fantastiskt fint sto, stor och rejäl med fina gångarter och en riktigt härlig man! Då Ui är efter Kraftur fra Bringu som är liten, blev Ui inte heller så stor. Trots sin storlek är de ganska lika varandra mor och son, Ui har ju också massor av man. Här kommer bilder på dem tillsammans som vi tog i helgen. Ui är till vänster och Yra till höger.

Läs hela inlägget »
Walter 5 mån Walter 5 mån

Här har det varit tomt och alldeles tyst ett bra tag. Anledningen till det är att jag har fått min son Walter som nu har hunnit bli hela 5 månader. Dagarna handlar numera väldigt mycket om att mata, vagga, leka och trösta - passar mig alldeles utmärkt i kombination med lite häst!

Även om det varit tyst här så har det inte alls varit det i verkliga livet. Det har hänt så mycket på hästfronten sedan jag slutade blogga i höstas. Vi har haft mycket otur under 2014 och början på 2015 - sårskador på tre hästar varav två av dem har fått så dåliga prognoser att vi beslutat att låta dem vandra vidare där inte smärtan finns (Vaka och Virka). Vår gamle Dóni har också anslutit sig till dem, men 30 år är verkligen inget dåligt långt liv! Dessa tre hästar har betydit så mycket för oss, Dóni har visat oss alla här på gården vad en riktig islandshäst med riktig tölt är och Vaka har gett oss tre fantastiskt fina avkommor och visat oss sina häftigaste passlöp. Virka skulle fått ett längre liv, bara två år gammal blev hon, men hennes skada hade inte gett henne ett värdigt liv.

För att alla hästarna ska bli ompysslade och må bra har vi lånat ut några av dem på foder. Freyja och Gandur är ju helt utlånade (Freyja är dock kvar på gården) och Tolli och Soldan är utlånade halvt på foder, också här på gården. Jag har ridit Tolli en hel del efter förlossningen, men det sista har jag valt att fokusera mest på 4åringarna Judit och Ui så att de ska komma vidare i sin utbildning. Hur det går för dem kan ni läsa mer om i kommande inlägg.

Jag hoppas att lille Walter har börjat somna tidigare på kvällarna nu (även om man saknar honom så fort han har somnat!) så att jag och Peter får lite egen tid - och så att jag kan lägga tid på bloggen igen! :)

 

Läs hela inlägget »

I den här bloggen kan ni läsa om vår vardag tillsammans med hästarna.